Oj, nu blev jag förskräckt! Det har varit 120 som spanat in min blogg! Jag måste försvara mig med att den är gjord i rent studiesyfte, och jag hade egentligen aldrig trott att nån skulle läsa den. Kanske har läsarna bara ryckt på axlarna, nå strunt samma. Jag funderade ett tag på att plåta en liten strövstig jag brukar gå för att dokumentera naturens skiftningar, i bloggform alltså, men "vem tror du skulle vilja titta på den" sa min dotter? Njae, varför inte? Nå alla "varför" skall bemötas med ett glatt leende och motfrågan Varför inte? Kanske skulle det bli fantastiskt bra, jag kanske har dolda talanger som naturfotograf? Folk kan mer än vad de och andra tror! Vissa lyckas, får glassa sig i medialjuset, men många andra är minst lika bra! Det är jag säker på. Tydligen ratade förläggare nobelpristagarna böcker insända under falska namn, och vad som är bra konst, hur avgör man det nu förtiden? Visst finns det underbara konstnärer, men de i mellanskiktet? Hur avgör man om en tavla är bra som inte föreställer eller kanske bara föreställer lite? Tja, Gud vet. Ofta tycker jag ju förståss att kritiker är elaka, och mest verkar vilja framhäva sig själva. Kanske därför jag inte läser kritik så ofta. Eftersom jag är en obotlig nörd som måste framhäva mig själv i alla sammanhang kan jag inte undvika att skriva några ord om " Mitt liv i Hofors". Ett litet projekt jag hittat på i tjänsten, just för att få folk att göra något själva. Det kom in massor med bidrag (över 30 ialla fall) och en del är riktigt, riktigt bra! Det gäller alla typer av bidrag, bild, dikt och levnadsteckningar. Vill man få en bild av hur livet gestaltade sig i Hofors finns här en utmärkt källa att ösa ur.