Pojkar, flickor och böcker

Håhåjaja,
Varför är allt som det är, och inte som det borde? Jag har suttit och kollat in lite statistik å tjänstens vägnar. Och? Varför får små flickor lånekort men inte små pojkar. Njae, rättare många fler småbarnföräldrar på denna ort ger lånekort till sina flickor, än till sina pojkar. Pojkar förväntas alltså inte vara intresserade av läsning och böcker. Tala om fördomar! Ett intressant forskningsområde, faktiskt. Har skillnaden alltid funnits (otroligt), när uppstod den? Vad händer sen? Ser det likadant ut i hela landet, resp europa, världen? Det är ju fel att klaga på killar som inte läser, de gör bara det som förväntas av dem, och de gör det bra! De har hajat. Föräldrarna vill inte att killarna skall läsa, skolan vill det inte heller, det finns inga skolbibliotek. Så kommunpolitikerna vill det inte heller eller? Vem är det som inte vill eller inte tror att att ungar och framför allt killar inte vill/kan ha behov av böcker? Så fattigt och futtigt. Hur skall samhället utvecklas om inte alla är med? Vem skall befolka de "exellenta forskningmiljöerna", när inte killarna längre platsar? Det blir väl tomt där, för kvinnor släpps ju inte in...
Men med subjektiva antagningskriterier kan allt fixas, och de som inte lärt sig läsa före högskolan kan ju alltid göra det där.
Änt de eget? I Dn häromdan stod det att könsskillnaderna är mycket mindre än man tidigare trott, och så manifesteras något helt annat i samhället. Nej jag tillhör inte den Militanta feministgerillan (tror jag) jag tycker att man skall vara snäll mot varandra!

Varför tycker vi inte om varandra?

Det är skönt att arbeta på bibliotek, inte har man bra lön, inte jobbar man heltid och inte får man väl nån pension ... men man jobbar för en bra sak, gör ingen skada.

Jag blir upprörd när jag går och handlar, måste man nödvändigtvis klämma ner natriumglutamat, massor av socker, härdat fett, palmolja och annat skit i maten? Vill ICA och Coop och andra handlare att folk ska bli sjuka? Varför är inte livsmedelskedjorna mer medvetna om vad de har i sina egna märkesvaror. De ser över recepten har jag fått höra, nå det borde ju inte ta så lån tid........

Trodde att det kanske var relativt ofarligt med mobiltelefoner och faktiskt kännt mig lite glad över det ett tag, men såg ett program på Kunskapskanalen igår om att så nog inte är fallet, trots allt. Våra myndigheter tillåter att vi exponeras för mycket högre strålning än vad man gör i andra länder, både från mobiler och basstationer (master). Jag är glad att jag inte jobbar med att sprida sånt.

Jo, jag förstår att jag är en beskäftig konsumentupplysartant med foträta skor, skit samma.

Jag vill inte ha Becel, After Eight, eller allergichips ... och köper det inte heller. Men hur får man unga att förstå att det kanske inte är så listigt att snacka i mobiltelefon flera timmar varje dag, eller att spela så mycket dataspel så att man får musarm när man är ung?

Varför vill någon sälja produkter som skadar andra, eller miljön och kanske t.o.m. sig själva?

So long

Roligt, tråkigt eller?

Jag håller på att sammanställa en lista med roliga böcker för vuxna. Ibland vill någon läsa en kul bok, och då vill man ju gärna tipsa. Men det är inte så lätt, att söka i Expertsök eller Bums, för det funkar inte. Vore det inte smart att indexera rolig bok, satir, humor eller nåt sånt. Jo, en del böcker får man upp, men verkligen inte många och en hel del felträffar. Strindberg är inte rolig stod det i en recension, så den kom upp ha ha. Det är nog inte riktigt fint att läsa roliga böcker. Böcker handlar ju mest om problem och elände att vara glad är kanske lite opassande. Precis som konst som inte får vara för vacker. Men livets mörka sidor kan ju belysas på ett humoristiskt sätt (för de som ev skulle ha svårt att unna sig ett glatt skratt), och ibland kan en humoristisk skildring ge distansen man behöver för att uthärda. När jag börjat gräva i mitt minne dyker en del roliga böcker upp, men ni får gärna tipsa mig. Jag kommer att lägga ut listan senare

Plötsligt är det roligt att läsa!

Hurra! Adrey Niffeneggers nya bok Själens osaliga längtan har dykt ned i min säng, och jag är lika begeistrad som när jag läste Tidsresenärens hustru. Båda böckerna är osannolika, dvs handlingen är osannolik, och jag skulle nog inte själv börja läsa, om jag fått dem beskrivna för mig så därför avstår jag. Böckerna är intressanta, har ett vackert språk, och fina besrivningar av människor. Läs dem! Enda kritiken jag kan komma på är att svenska titeln Själens osaliga längtan dåligt överensstämmer med originalets Her awful symmetry, som ju säger något om boken.

Bokminnen

Det var intressant att tänka på böcker jag läst, och mina tidiga minnen av böcker. Vi hade gott om böcker i mitt barndomshem, men de flesta var tråkiga för ett litet barn. Jag minns att jag brukade sitta och slå i Svensk uppslagsbok på jakt efter färgbilder. Hå hå ja ja, det var tider. Minns särskilt äppelplanscher och planscher om färgseende. Vi hade en bok om kungahuset, med bla bilder av "Lillprinsen", men han var för gammal för mig sa min hjälpsamma mammma. Jag fick inte lov att lära mig läsa, det skulle man göra i skolan, så jag tittade på bilder till att börja med, FIBs gyllene böcker och liknande, ja allt jag kom över. Mamma läste högt för oss barn och pappa berättade om Nils och Vitvargen nån gång. Som ung vuxen kom jag på att jag kunde Petter och hans 4 getter av Einar Norelius utantill, så den måste jag hört några gånger, trots att jag inte mindes det. Jag brukade få prenumeration på Kalle Anka i julklapp, och han gav nog trots allt lite allmänbildning.

Mormor hade små vackra böcker med bilder av blomälvor, och Pixy böcker, och så en hel del gamla sagoböcker, som det lästes högt ur. Jag hade en favoritbok som hette Livat på landet, men jag minns inget av den, trots att mina mostrar och min mormor läste den massor med gånger.

Vi hade en hel del barnböcker hemma, som jag betade av allteftersom, men tack och lov fanns det skolbibliotek på den tiden! Minns särskilt Kevingeskolans bibliotek i Danderyd, en asyl jag kunde smita till på rasterna. Det var inte så kul att vara töntig skåning alla dagar. Boken framför alla på det biblioteket var Chendru får en tiger av Astrid Sucksdorff Bergman. Jag drömmer inte om en egen tiger numera, men hoppas att de också får asyl lite här och där på vår jord. Jag läste massor av böcker. Hästböcker, flickböcker och mina bröders böcker också. En del var säkert gräsligt dåliga sedda med vuxenblick, men just då dög de. Cherry Ames av Helen Wells t.ex. älskade jag, men de böckerna känns föråldrade idag. Anne på Grönkulla och Pollyanna, särskilt Anneböckerna håller förtfarande. Jag läste underbara böcker om hästar som hette Misty, Stormy och Windy undrars hur de var?

Kanske hade de inte platsat i någon kanon och jag undrar hur en sån kanon skulle sett ut för den tiden.

Jag läste nog en del klassiker Hjortdödaren av Cooper t.ex, och lärde mig smyga
fram i skogarna. Robinson Crusoe av Defoe oavkortad verion tragglade jag mig också igenom. Säkert var det gamla upplagor med gammalt språk.

Ju mer jag tänker på min barndoms böcker, desto mer minns jag. Slukaråldern tillbringade jag på sängen, lyckliga stunder med havrekex och smör, nödvändiga tillbehör om man ville läsa Femböcker. Jag saknar den läsfriden numera.

När jag gick i sexan tipsade min mamma mig om Maria Langs Rosor kyssar och döden, och sen blev det mest vuxenböcker.

Om läsning

Det är konstigt att inte ha någon läslust, just nu verkar lite kravlöst skrivande roligare. Ändå har läsandet gett mig så mycket, en nyckel till världen. Hopp och glädje. En av de första böckerna jag läste handlade om en flicka som ville vinna en löpartävling. Anledningen var att förstapris var en docka. Hon tränade och tränade, men kom bara tvåa. Hon vann en leksakskanin istället, men fick dockan ialla fall. Vinnaren ville ha kaninen. Tja, det verkar kanske tramsigt för dem som haft massor av dockor, men för mig var det fantastiskt, att det kunde gå så bra. De flesta böcker har väl inte lämnat så djupa spår, det händer alltmer sällan att jag tycker något är så bra som böckerna jag läste som ung. Men det händer, Shantaram, var ju en underbar bok. Den går tvivelsutan upp mot böckerna om Prins Valiant som jag lånade ur min brors bokhylla. Det var inte ett serielabum utan en böcker med vackra svartvita illustrationer. På baksidestexten stod det att de ville ge barn intresse för historien. Alltså trodde jag länge att kung Arthur och hans riddare funnits på riktigt. Förbryllad blev jag också som tonåring, när jag läste Sagan om ringen. Kartor, språk och historia, mystifierad fick jag resonera med mig själv, vad är detta, har det hänt? Nej, kom jag slutligen fram till, men att någon konstruerat upp något sådant tyckte jag var fantastiskt. Jag har läst om Sagan om ringen många gånger, men tog till mig slutet först när jag lyssnade på ljudboken. Tidigare hade nog ögonen bara löpt över sidorna efter Gollums död. Roligt var det att se att min fascination över Gollum gick i arv till min dotter. Fin Fäässssk fisk väste hon också, precis som jag gjort. Kanske borde jag sitta ner och fundera över de böcker jag läst. Vad har jag fått, vad har jag lärt mig, vem hade jag varit om jag aldrig läst en bok. Vad hade jag funderat över då? Hade jag haft bättre tillgång till mina egna tankar, eller hade jag bara varit intresserad av andra saker? Har jag blivit kreativ eller passiv av läsningen? Kreativ hoppas jag...

Trötttt

Och jag som brukar vara så pigg på hösten. Kanske har det gått upp för mig att jag är ganska gammal, ensam och trist. Vet inte. Är detta livet, och kanske är jag död i morgon. Hur kul har jag haft det på en skala från 1 till 10? Har jag lyckats åstadkomma nåt av värde? Nix, troligen inte. Vad går livet ut på, inte har jag det välstädat hemma heller. Dessutom är jag less på att läsa, just nu skulle jag vilja sitta på en sten i solen med min käraste. Det hade räckt.

Kunskap

Jag funderar ibland på varför kunskap inte är fint i vissa kretsar. Är det inte bra att kunna saker? Varför tar man avstånd från kunskapen? Kanske står inte kunskapen på allas sida? Så kan det nog kännas om man går i skolan. Det som lärs ut är inte alltid på elevens sida. Sånt sitter kvar. När lär far Lena ro? Skall man läras eller lära? Hur mycket kan eleverna påverka undervisningen? Vems agenda styr läromedlens innehåll? Har man verktygen kan man leta själv, när man blir stor. Men vill man, om man aldrig fått näsa för kunskap? Undervisningen måste utgå från elevernas behov, inte samhällets. Samhällets krav gäller det ju att hantera som vuxen individ.

Den ljusnande framtid är vår

Varför har jag inte en läsplatta? Kanske för att jag är en åsna eller nåt sånt. Tro inte att jag inte tycker att biblioteken borde låna ut läsplattor fullastade med böcker. Det tycker jag. Gud så arbetsbesparande, och vilken utmaning att göra nya kulturfrämjande, sociala saker istället för det traditionella glaspärlespelet. Så underbart det var när man slapp hantera tunga tidskriftskapslar, och så underbart roligt att söka efter information i Ebsco.s tidskriftsdatabas, och på minuten få upp fulltext artikeln. Nu händer det grejer igen, e-boken går går om pappersboken. Vilka fantastiska möjligheter! Jag tror ju på bibblan som ett öppet rum i samhället, med kompetenta och hjälpsamma medarbetare, flöten i informationsfloden, vilken form ordet har är underordnat tror jag. Kanske blir det så att alla svenskar snart har tillgång till samma digitala information via läsplatta kopplad till internet. Så bra! Skulle någon vilja lägga ned biblioteken då? Jo troligtvis. Vad kommer istället?

Kommer det att finnas bibliotek i framtiden?

Jag funderar ofta över bibliotekens framtid. Många förutser bibliotekens snabba försvinnande. Det är lätt att vara hånfull mot bibliotek, antingen om man är så priviligierad och informationskompetent och rik att man fixar allt biblioteken kan ge på egen hand, eller om man överhuvudtaget struntar i kunskap och kultur. Det är svårt att argumentera på ett pedagogiskt och klart sätt för folkbibliotek, eftersom vi har så många olika uppgifter. Vi fungerar både som kunskaps och kulturförmedlare. Dessutom erbjuder vi ju ett rum att vistas i och en mötesplats. Bibliotekens budgetar är oftast blygsamma, och sätts sällan i relation till det goda de gör för människor. Hur stor är besparingen för samhället om folk träffas, läser tidningen tillsammans och mår bra? Om några kan hålla näsan över pottkanten?

Även om lånen går ner på många håll, så lånar folk väldigt mycket fortfarande, det rör sig om miljontals lån. Hur många låntagare har ett annat alternativ till lån, och är det ens önskvärt?

Bibliotek har både kult och töntstämpel. Att läsa böcker är inget man får poäng för i machovärlden, och ibland tror jag att skolan lider av samma uppfattning. Svenska barn blir allt sämre på att läsa på många orter, och skolbibliotek är ingen prioriterad verksamhet, trots lagstiftning. Informationskompetens är knappast något man satsar på att bibringa barnen, eftersom man kanske saknar sådan själv.


Jo, det är svårt att samla sina tankar kring detta mångfacetterade ämne. Ena dagen berättar man sagor för barn, nästa försöker man hjälpa en sjuksköterska som skall hitta litteratur till ett specialarbete. På ett litet bibliotek gör man lite av varje, tävlingar, läsecirklar, litteraturtips, utställningar, oftast utan extra pengar, man får koka soppa på en spik.

Biblioteken är oftast mer datoriserade än vad folk tror. Förvisso är det en skam att vi inte har en nationell biblioteksportal gemensam katalog, med lånefunktion, och att söksystemet iLibris fortfarande är så dåligt, men bibliotekarier kan faktist mycket om informationssökning, och biblioteken har mycket information att ge, till de som inte hittar själv, och det är nog många.


Detta var några ord till bibliotekens försvar. I går kom det in en liten tjej som just fått ett lånekort via förskolan. Hon lämnade tillbaka sin bok med orden

"Mamma säger att vi inte lånar på biblioteket" Hon såg ledsen ut. Vad gör man?

Att lyckas eller att misslyckas

Att göra Pr är svårt. Hur gör man? Målar näsan grön? Varför inte? En vår fick jag en bra idé trodde jag, jag skickade brev till alla föräldrar åt barn som just gått ut ettan och uppanade dem att komma till bibblan och låna lite böcker med sina barn. Ett utmärkt initiativ tyckte några lärare. Ledde det till några extra lån, nix. Eftersom jag är ohälsosamt entusiastisk så gjorde jag om samma sak en gång till med samma nedslående resultat. Vad gjorde jag för fel? Fel ordval, fel färg, på pappret, existerar inte målgruppen? Jo, målgruppen borde existera, föräldrar som vill ha läsande barn.

Mitt liv i Hofors

Att blogga kan ju vara ett sätt att samla sina tankar, och kanske få respons. När det var mycket negativa tidningsskriverier om Hofors kom jag på att Hoforsborna kanske kunde skriva om sina liv själva. Nu ett år senare håller jag på och skickar ut tackbrev till deltagarna i projektet som helt enkelt fick heta mitt liv i Hofors. Ca 35 deltog, några anonymt, det var fantastiskt fina bidrag som kom in. Projektet visar att det finns många vanliga människor som kan, fast de inte är berömda eller namngivna författare. Ytterligare en slutsats är väl att gamla Hoforsbor verkar trivas bättre än nya. Det var väldigt många som kom och läste, ibland flera stycken åt gången. De satt och samtalade om vad de läste, sånt värmer ju ett bibliotekariehjärta. Några sa att de ser fram mot ett nytt projekt. Vad ska jag hitta på nu då? Inte en aning. Jag känner mig helt tom på idéer.

Det är svårt att hitta på saker som funkar i Hofors, det bor så få människor här och därför blir det ofta så litet gensvar. Sagostunder t.ex. Många frågar efter sagostunder, men när man annonserar kommer ingen eller löjligt få. Sånt gör att man tappar stinget.

Gnäll och gny, i morgon är dagen åter ny, något skall jag väl kunna koka ihop.

Att blogga

Jo, jag skapade ju den här bloggen för att se hur det funkar. Egentligen har jag väl varit mesig och bara sagt snälla saker, men jag gör det ju på arbetstid, och i rent studiesyfte. När jag Googlade på bodilsunderbarablogg fick jag upp att den inte var någon betydelsefull blogg, och något om dejting som jag inte fattade, utan snabbt bläddrade förbi. Jag kände mig förnedrad, det finns osympatiska tendenser på nätet, folk som njuter av att sätta sig på andra. Vilken är vinsten? Jag begriper inte att någon gjort sig omaket att undersöka betydelsen av min blogg i cyberspace. Egentligen tycker jag att internet är fantastiskt, här finns så mycket information, för den som vill lära sig. Det är möjligt att leta efter kunskap, tom studera på universitet oavsett var i världen man bor. Tänk vilka möjligheter som öppnar sig för många människor över hela jorden! Att Sverige inte ligger med i framkanten på denna utveckling är trist, men, men.
Så finns det mycket dåligt på nätet