Bokminnen

Det var intressant att tänka på böcker jag läst, och mina tidiga minnen av böcker. Vi hade gott om böcker i mitt barndomshem, men de flesta var tråkiga för ett litet barn. Jag minns att jag brukade sitta och slå i Svensk uppslagsbok på jakt efter färgbilder. Hå hå ja ja, det var tider. Minns särskilt äppelplanscher och planscher om färgseende. Vi hade en bok om kungahuset, med bla bilder av "Lillprinsen", men han var för gammal för mig sa min hjälpsamma mammma. Jag fick inte lov att lära mig läsa, det skulle man göra i skolan, så jag tittade på bilder till att börja med, FIBs gyllene böcker och liknande, ja allt jag kom över. Mamma läste högt för oss barn och pappa berättade om Nils och Vitvargen nån gång. Som ung vuxen kom jag på att jag kunde Petter och hans 4 getter av Einar Norelius utantill, så den måste jag hört några gånger, trots att jag inte mindes det. Jag brukade få prenumeration på Kalle Anka i julklapp, och han gav nog trots allt lite allmänbildning.

Mormor hade små vackra böcker med bilder av blomälvor, och Pixy böcker, och så en hel del gamla sagoböcker, som det lästes högt ur. Jag hade en favoritbok som hette Livat på landet, men jag minns inget av den, trots att mina mostrar och min mormor läste den massor med gånger.

Vi hade en hel del barnböcker hemma, som jag betade av allteftersom, men tack och lov fanns det skolbibliotek på den tiden! Minns särskilt Kevingeskolans bibliotek i Danderyd, en asyl jag kunde smita till på rasterna. Det var inte så kul att vara töntig skåning alla dagar. Boken framför alla på det biblioteket var Chendru får en tiger av Astrid Sucksdorff Bergman. Jag drömmer inte om en egen tiger numera, men hoppas att de också får asyl lite här och där på vår jord. Jag läste massor av böcker. Hästböcker, flickböcker och mina bröders böcker också. En del var säkert gräsligt dåliga sedda med vuxenblick, men just då dög de. Cherry Ames av Helen Wells t.ex. älskade jag, men de böckerna känns föråldrade idag. Anne på Grönkulla och Pollyanna, särskilt Anneböckerna håller förtfarande. Jag läste underbara böcker om hästar som hette Misty, Stormy och Windy undrars hur de var?

Kanske hade de inte platsat i någon kanon och jag undrar hur en sån kanon skulle sett ut för den tiden.

Jag läste nog en del klassiker Hjortdödaren av Cooper t.ex, och lärde mig smyga
fram i skogarna. Robinson Crusoe av Defoe oavkortad verion tragglade jag mig också igenom. Säkert var det gamla upplagor med gammalt språk.

Ju mer jag tänker på min barndoms böcker, desto mer minns jag. Slukaråldern tillbringade jag på sängen, lyckliga stunder med havrekex och smör, nödvändiga tillbehör om man ville läsa Femböcker. Jag saknar den läsfriden numera.

När jag gick i sexan tipsade min mamma mig om Maria Langs Rosor kyssar och döden, och sen blev det mest vuxenböcker.

Om läsning

Det är konstigt att inte ha någon läslust, just nu verkar lite kravlöst skrivande roligare. Ändå har läsandet gett mig så mycket, en nyckel till världen. Hopp och glädje. En av de första böckerna jag läste handlade om en flicka som ville vinna en löpartävling. Anledningen var att förstapris var en docka. Hon tränade och tränade, men kom bara tvåa. Hon vann en leksakskanin istället, men fick dockan ialla fall. Vinnaren ville ha kaninen. Tja, det verkar kanske tramsigt för dem som haft massor av dockor, men för mig var det fantastiskt, att det kunde gå så bra. De flesta böcker har väl inte lämnat så djupa spår, det händer alltmer sällan att jag tycker något är så bra som böckerna jag läste som ung. Men det händer, Shantaram, var ju en underbar bok. Den går tvivelsutan upp mot böckerna om Prins Valiant som jag lånade ur min brors bokhylla. Det var inte ett serielabum utan en böcker med vackra svartvita illustrationer. På baksidestexten stod det att de ville ge barn intresse för historien. Alltså trodde jag länge att kung Arthur och hans riddare funnits på riktigt. Förbryllad blev jag också som tonåring, när jag läste Sagan om ringen. Kartor, språk och historia, mystifierad fick jag resonera med mig själv, vad är detta, har det hänt? Nej, kom jag slutligen fram till, men att någon konstruerat upp något sådant tyckte jag var fantastiskt. Jag har läst om Sagan om ringen många gånger, men tog till mig slutet först när jag lyssnade på ljudboken. Tidigare hade nog ögonen bara löpt över sidorna efter Gollums död. Roligt var det att se att min fascination över Gollum gick i arv till min dotter. Fin Fäässssk fisk väste hon också, precis som jag gjort. Kanske borde jag sitta ner och fundera över de böcker jag läst. Vad har jag fått, vad har jag lärt mig, vem hade jag varit om jag aldrig läst en bok. Vad hade jag funderat över då? Hade jag haft bättre tillgång till mina egna tankar, eller hade jag bara varit intresserad av andra saker? Har jag blivit kreativ eller passiv av läsningen? Kreativ hoppas jag...

Trötttt

Och jag som brukar vara så pigg på hösten. Kanske har det gått upp för mig att jag är ganska gammal, ensam och trist. Vet inte. Är detta livet, och kanske är jag död i morgon. Hur kul har jag haft det på en skala från 1 till 10? Har jag lyckats åstadkomma nåt av värde? Nix, troligen inte. Vad går livet ut på, inte har jag det välstädat hemma heller. Dessutom är jag less på att läsa, just nu skulle jag vilja sitta på en sten i solen med min käraste. Det hade räckt.