Visst är det underbart kul att jobba med barn! Idag hade jag sagostund för två förstaklasser. Jag berättade sagan om Prinsessan av Kattenburg, och den gick hem. Jag fick till och med en spontan applåd. Så fick alla barnen var sitt exemplar av Barnens andra bok, och glada satte sig alla och började läsa. Lite senare for de kring som yra höns och ville låna böcker om allt från djur till bilar, jättekul! Bara några få hade lånekort för deras förskolelärare hade inte hörsammat bibliotekets inbjudan om Bibliotekssmyg året innan (det visste jag). Jag hade säkert skrivit och bjudit in dem flera gånger. Hur lyckas man etablera en varaktig god kontakt med skolan/förskolan? Man tror man har det, men plötsligt vispar någon/något om personalen ute i grupperna... avdelningarna byter namn, bara få svarar på ens ibjudningar, eller ens enkäter om barnverksamheten. Jag vet att jag inte är ensam om detta, det är ett nästan allmänt problem. Många lärare i skolan/förskolan tycker inte att biblioteket är viktigt. De ser ens inbjudningar till de verksamheter som finns angivna i biblioteksplanen som reklam som man inte ens behöver svara på. Jo, några kommer alltid, de trogna, men det är omöjligt att frälsa de som aldrig kommer... Det har hänt att jag ringt upp och frågat direkt...
Det finns många vackra ord om barnkultur,läsning,informationskompetens osv, men de finns bara på ytan, genomsyrar inte verksamheten. Få rektorer pekar mot biblioteken med hela handen. Synd, det skulle leda till bättre resurutnyttjande, och vara kul för barnen. Det kan omöjligen vara omodernt att läsa, vi lever ju i informationsåldern, eller slutar den nu?
