Äntligen en diagnos

Jo, visst hade jag varit glad om jag inte haft en neurologisk sjukdom, men nu har jag visst Primär progressiv multipel skleros. Det är naturligtvis lättare att ställa en diagnos om man tar lite prover på patienterna, och till slut kom jag till en underbar utländsk kvinna som tyckte att jag var värd en ordentlig undersökning, och som lyckades ställa denna i och för sig trista diagnos. Vad är det för fel i det här landet? Varför blir man misstrodd, varför kollar man inte upp patienterna ordentligt från början? Borde inte det vara billigare, än att låta folk lida långliga tider utan diagnos och eventuell hjälp. Läkarna tjänar ju en hacka på sina jobb så de borde ta dem på allvar. Det är skrämmande att se alla chattforum där stackars människor dryftar sina hälsoproblem med varandra, istället för att få den adekvata hjälp de betalar för via skattsedeln. Vården kommer att bli framtidens problemområde sa Reinfeldt, är den inte det redan? Det verkar som om läkarna tror att patienterna finns till för dem och inte tvärt om. Ett och ett halvt år tog det för mig att få diagnos, och då gick det via akuten, p.g.a synproblem. Det var för länge.