Att blogga kan ju vara ett sätt att samla sina tankar, och kanske få respons. När det var mycket negativa tidningsskriverier om Hofors kom jag på att Hoforsborna kanske kunde skriva om sina liv själva. Nu ett år senare håller jag på och skickar ut tackbrev till deltagarna i projektet som helt enkelt fick heta mitt liv i Hofors. Ca 35 deltog, några anonymt, det var fantastiskt fina bidrag som kom in. Projektet visar att det finns många vanliga människor som kan, fast de inte är berömda eller namngivna författare. Ytterligare en slutsats är väl att gamla Hoforsbor verkar trivas bättre än nya. Det var väldigt många som kom och läste, ibland flera stycken åt gången. De satt och samtalade om vad de läste, sånt värmer ju ett bibliotekariehjärta. Några sa att de ser fram mot ett nytt projekt. Vad ska jag hitta på nu då? Inte en aning. Jag känner mig helt tom på idéer.
Det är svårt att hitta på saker som funkar i Hofors, det bor så få människor här och därför blir det ofta så litet gensvar. Sagostunder t.ex. Många frågar efter sagostunder, men när man annonserar kommer ingen eller löjligt få. Sånt gör att man tappar stinget.
Gnäll och gny, i morgon är dagen åter ny, något skall jag väl kunna koka ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar