Jag har fått hoppa in som sjukvikarie idag, på ett litet filialbibliotek. Tvi, jag hatar att arbeta här, när det alltid skall vara så j. kallt! Hörde en kollega igår som fått ont i magen av kylan här igår, så jag ringde och sa åt dem att ställa upp värmen. Det hade de gjort bums sa de och när jag kom till ort och ställe hade temperaturen höjts?! till sjutton grader! Dessbättre tog jag med mig ett element som blåser varmluft på mig just nu, fast allt annat är kallt här. Nu har jag gnällt! För att bli glad tänker jag berätta lite om H. E. Bates bok Majs ljuva knoppar. Den är gammal men finns säkert kvar i något magasin, och är klart läsvärd. Farsan är lantbrukare och en lycklig man, han älskar sitt liv och hans favoritutryck är nobelt.
Jordgubbsodlingarna går bra och det är dags att skörda. Som en orm i paradiset dyker en ung man upp vars uppgift är att skönstaxera Farsan. Farsan hävdar bestämt att han inte har några inkomster (vilken bonde har det?). Skattmasen måste desarmeras, och dessutom behöver han hjälp blek och mager som han är. Lite lantluft vore nobelt. Den här boken slutar lyckligt, och är en av mina absoluta favoriter. Den är filmatiserad fast jag har inte sett filmen The Darling buds of may. Boken heter samma sak i original men den svenska utgåvan är bättre (konstigt nog) tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar