Att våga

Nu har jag sagt upp mig från mitt jobb för att flytta till mannen i mitt liv. Lite konstigt för en trygghetsnarkoman som jag. Tidigare har jag alltid anpassat mig, utbildat mig för egna pengar, tagit deltidsjobb, för att slippa långpendla när min dotter var liten osv. Nu sticker jag på vinst och förlust. Jobb får ordna sig när jag kommer fram. Går jag här och väntar kommer jag kanske aldrig dit... Jag kan tänka mig att arbeta med lite av varje. Får se hur det går. Det får fixa sig. Livet är kort, och ingen älskar mig här!