Hjälplös

Är du inte glad att du inte lider av någon neurologisk sjukdom, frågade neurologen uppfodrande. Jo, naturligtvis är jag jätteglad för det. Men jag undrar vaför jag får allt svårare att gå, och varför jag har såååå dålig balans, och mår så konstigt. Kan det bero på att mitt meningiom växer? Det får du reda på om ett år, svarade han bryskt. Ingen diskussion. Hur skall jag klara detta, hur skall jag härda ut? Jag går som ett fyllo bara jag blir det minsta trött, och det blir jag snabbt. Inga tips om vad det kan vara. Jag är ju inte doktor själv, och om ingen tror mig, tja... Jag är tydligen inget intressant fall, något hullig kärring, 58, ej heltidsarbetande. Det värsta är om mitt meningiom inte växer, men ändå ger dessa symptom, då fär jag aldrig nån hjälp. Kanske kunde de pengar jag betalat in i skatt få gå till vård av mig? Det verkar rimlligt. Efter drygt ett och ett halvt år har jag just fått ett sjukgymnastikprogram. Alltid något. Men inte mycket. Jag har ju försökt gympa hela tiden sic.