Plötsligt är det roligt att läsa!

Hurra! Adrey Niffeneggers nya bok Själens osaliga längtan har dykt ned i min säng, och jag är lika begeistrad som när jag läste Tidsresenärens hustru. Båda böckerna är osannolika, dvs handlingen är osannolik, och jag skulle nog inte själv börja läsa, om jag fått dem beskrivna för mig så därför avstår jag. Böckerna är intressanta, har ett vackert språk, och fina besrivningar av människor. Läs dem! Enda kritiken jag kan komma på är att svenska titeln Själens osaliga längtan dåligt överensstämmer med originalets Her awful symmetry, som ju säger något om boken.